enlyckligidiot

Önskar inget hellre än att jag kunde trolla mig hem till Västerås och krama på min fina mamma. Säga att allting blir bra. Jag hatar så innerligt mycket att bo sextio mil ifrån min familj, speciellt när någonting händer och jag vet att dem behöver mig. Lika mycket som jag behöver dem såklart! Och nu sitter jag här och förbannar mig själv igen. För hur kan jag välja att alltid vara en evighet bort? Anyways. Ta hand om varandra!