Och slutligen så trillade polletten ner.

Nu vet jag varför jag känner för honom så som jag önskar att jag inte gjorde.

Skjut mig. Bara lite.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0