Saknar min Mia.




Liten censur på något lätt onykter Mathilda (och oviktig man). Men älskade Maria-Karin, vad du är saknad. Mina roligaste stunder hitills i livet har varit tillsammans med dig. Önskar verkligen att saker och ting såg annorlunda ut. Men det blir aldrig detsamma igen, och det hatar jag verkligen mer än någonting annat. Speciellt ikväll när det är dig jag vill ringa, prata i timmar och få kloka, och mindre kloka råd. Skratta tills jag nästan kissar på mig åt Kerstin/Karin-skämt, KT och MR historier, extremt flummiga utgångar. du vet. Allt!

Det var allt jag ville säga egentligen. Hoppas att du läser detta!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0